Hej på er! Ehh, ja, jag satt och rotade igenom en låda på mitt rum när jag hittade en lapp med användarnamn och lösenord på.... Och plötsligt kom jag ihåg den här bloggen.
Alltså, gud, jag bara slutade.. Ni få människor som läste den måste ju ha hatat mig eller nått....
Bara så ni vet kommer jag troligtvis inte fortsätta att skriva här.... Tror jag................
Var lite kul att se de gamla novellerna, även om jag hade en uppdatering som var skit...
Jaja

Hejdå med er

//Kramar från mig

Vi gick vidare längs med gatan. Tillslut stannade killarna vid en svart Limousine och öppnade dörren.

"Ska vi åka i den här saken?" frågade Sofie och stirrade på bilen.

"Öhh, ja?" sa Louis och tittade lite konstigt på henne.

Sofie hade alltid haft lite konstiga problem. Tillexempel var hon vad man nu ska säga en "Vi måste tänka på naturen och djuren" människa. Hon kunde inte flyga, åka bil eller taxi. Tåg och buss gick bra, men bilar släppte ut för mycket avgaser, tyckte hon.

"Kom igen Sofie! Det är bara en gång" sa jag och suckade.

"En gång. Vi tar bussen hem, lova!" sa Sofie allvarligt.

"Jag lovar!" sa jag.

"Öhh, jag hängde inte riktigt med" sa Harry.

"Sofie kan inte åka bil för det tycker hon är dåligt för en bil släpper ut avgaser som gör något som kallas för växthus effekten och då kan hela jorden bli översvämmad" sa jag och suckade. "Men nu ska hon göra det i vilket fall"

"Ni är konstiga" sa han och flinade.

"Du är konstigare!" sa jag envist.

"Men du är konstigast" sa Harry bestämt.

"Ja, men du är konstigare än konstigast" sa jag och fnissade lite.

"Men du är i alla fall konstigast!" sa han och flinade.

Jag slog honom lite löst på axeln.

"Eyy, du kan inte slå mig!" sa han och låstades få ont.

"Oj, stackars lilla Harry! Han blev slagen av en konsig tjej! Stackars, stackars lilla Harry" sa jag och fnissade.

"Det där ska du få ångra!" sa Harry och skulle precis göra något när Liam sa:

"Kan ni ta era bråk för er själva eller? Vi måste åka nu"

"Ja pappa! Vi kommer!" sa harry och hoppade in i bilen.

Jag satt mellan Harry och Liam och mittimot mig satt Sofie med Louis och Niall på varsin sida. Zayn sitter där fram...

Ledsen alla min underbara sötnosar, men jag hinner inte mer tack vara den jävla skit engelska... Ha det gött sötizzar!!!

//Kram Hanna

Vi gick tillbaka till dom andra. Harry hade blivit glad igen och sken som en sol.

"Alltså Hannah, Du måste lära mig hur du gör!" sa Louis och stirrade på Harry.

"Det är en hemlighet" sa jag och flinade.

"Ska vi dra nu eller?" frågade Liam. "Vi borde skynda oss"

"Ja, pappa! Vi kommer" sa Harry och reste sig upp.

Jag och Sofie började fnissa. Men när Louis greppade Sofies hand slutade jag genast fnissa. Var dom två tillsammans nu eller?

Jag märkte att dom andra också tittade lite konstigt på dom. Jag väntade in dom andra killarna och lät Sofie och Louis gå före.

"Har Lou sagt något om det här?" frågade jag.

"Nej" sa Niall.

"Inte Sofie heller. Och vi berättar allt för varandra!" sa jag.

Nu var jag faktiskt lite sur på Sofie. Här går jag och berättar att jag sårat en killes känslor när hon inte ens berättar om att hon är tillsammans med en världskändis!

"Dessutom har ju Lou Eleanor!" sa Liam.

"Eleanor?" sa jag och såg säkert ut som ett stort frågetecken.

"Hans flickvän" sa Harry och sneglade lite på mig.

Vadå flickvän? Han kunde ju för fan inte gå hand i hand med en tjej när han redan har flickvän.

"Men... Han är ju otrogen i så fall" sa jag förvånat.

"Vi vet det" mumlade killarna.

"Men ni måste ju göra nått!" sa jag och stirrade på dom.

"Men, vad ska vi säga? Typ: Du måste göra slut med Elli om du ska gå hand i hand med Sofie???" sa Niall.

"Jag får väl göra det själv då!" sa jag surt.

"Va! Men nej, du få..." började Zayn.

Men då var det försent. Jag hade redan sprungit ikapp dom.

"Sofie, kom lite!" sa jag och drog i hennes arm. "Vi måste snacka, ensamma"

"Men vad nu då?" sa hon irriterat men följde mig ändå en bit bort.

"Pågår det nått mellan dig och Louis?" frågade jag.

"Ja alltså, han har sagt att han tycker om mig, men inte så mycket mer" sa Sofie.

"Han har flickvän. Han är otrogen" sa jag och orden bara rann ut ur min mun.

"Vad fan säger du? Och det har han inte sagt? Nu får han ha en jävligt bra förklaring" sa Sofie och gick fram till Louis.

Hon ryckte tag i hans arm. Dom stod och pratade en stund, men tillslut kom Louis fram till mig.

"Vem har sagt det?" frågade han lite surt.

"Öhh..." sa jag.

Han skulle ju typ börja bråka med Liam om jag sa att det var han.

"Ut med det bara" sa Louis otåligt.

"Ähhh, skit i allt jag har sagt" sa jag och vände mig om.

"Men jag har gjort slut med Elli" sa Louis.

"Förlåt..." mumlade jag.

"Men nu slutar vi bråka och åker istället!" sa louis...

Ledsen för ett EXTREMT kort del, men hinner verkligen Inte mera....

Hoppas ni fortsätter läsa... Ha det bäst, alla min sötisar där ute!

//Kram Hanna

Efter att ha pratat med Harry gick jag och duschade och sen kröp jag ner under det varma täcket och somnade.

Klockan ringde.

"Fuck You!!!!" skrek jag åt den innan jag stängde av den.

Jag var ju inte direkt världens morgon människa. Jag hade helst legat kvar i sängen i typ två timmar till, men idag skulle vi börja inspelningarna för den där himla musikvideon. Jag ångrar lite att vi sa jag, men det kändes ändå lite väl taskigt att ringa nu och säga att vi inte hade lust längre.

Jag klev upp och ställde mig i duschen. Jag lät vattnet rinna nerför axlarna och vidare ner över min kropp.

"Skynda dig nu, din skitunge!!! Vi ska dra om en halvtimme!!!" skrek Sofie och bankade på dörren.

"Jaja, Whatever???" sa jag surt och klev ut ur duschen.

Jag rotade runt i garderoben och hittade ett vitt linne och ett par vita shorts. Jag orkade inte bry mig om kläderna just nu. Jag satte upp slarvigt upp mitt mörkbruna, axel långa hår i en tofs. Sen gick jag ut till Sofie. Hon satt framför TV:n.

"Tjena snygging!" sa hon och flinade.

"Men vad?" sa jag och suckade.

"Du ser jättepigg ut!" sa Sofie och fortsatte flina.

"Men gissa vem som var tvungen och ringa och störa i går kväll? eller natt föresten" sa jag.

"Marie som undrade något om din pojkvän?" sa Sofie och skrattade.

"Men för halvetes jävla skit, Han är INTE min pojkvän!!!" sa jag argt. "Han är bara någon liten jävel som är kul att dissa! Och du ska föresten inte säga något. Det är ju inte direkt så att du tittar på Lou"

"Som om jag skulle tycka om honom?" sa Sofie kaxigt.

"Ähh, jag vet inte. Det var Harry som skulle kolla något" sa jag. "Men kom nu älskling, så drar vi"

"Åhh! Så gulligt! Du längtar efter din INTE pojkvän" sa Sofie och skrattade lite.

"Mm, visst" sa jag ironiskt.

"Okej, förlåt gumman. Jag ska sluta. Det är bara så roligt" sa hon och log oskyldigt.

"Vadå roligt?" sa jag samtidigt som jag tog på mig dom vita conversen.

"Ja, han tycker ju om dig. Fast du verkar inte fatta det" sa Sofie och flinade.

"Opsii..." sa jag och tänkte på det jag sa till Harry i telefon igår. Han måste vara förkrossad om han verkligen tyckte om mig.

"Vadå opsii?" sa Sofie nyfiket.

"Jo, igår när han ringde började vi av någon anledning prata om det där med Marie" började jag. "Jag kom på alla möjliga anledningar till varför vi ABSOLUT INTE kunde vara tillsammans. Och om det stämmer att han gillar mig borde han vara helt förkrossad vid det här laget"

"Grymt Hannah! Du lyckas krossa en världskändis hjärta som dessutom är kär i dig!" sa hon och skrattade lite.

Jag tog på mig skinnjackan och Sofie sin jeansjacka. Vi gick ut ur lägenheten, låste, och började gå mot Starbucks, där Harry sagt att vi skulle träffas.

På vägen dit ringde min mobil.

"Ja?" sa jag.

"Hej Hannah. Louis här. Är ni på väg eller?" frågade Louis.

"Ja. Vi är där om 3" sa jag eftertänksamt.

"Bra. Ses!" sa han och la på.

Detta var sjukt konstigt. Varför ringde Louis och inte Harry? Det var ju bara Harry som hade mitt nummer.

"Eyy, vem var det?" frågade Sofie.

"Öhh, Louis" sa jag.

"Lou??? Han har väl ändå inte ditt nummer???" sa hon förvånat.

"Men gissa vad jag tänker på då? Detta börjar bli sjukt läbbigt. Blev Harry ärligt talat så ledsen eller?" sa jag oroligt. "Det var ju liksom inte meningen"

"Det är nog ingen fara" sa Sofie övertalande.

Vi började närma oss Starbucks och jag såg skylten. Vi gick in och hittade killarna vid ett bord. Harry mötte min blick i några sekunder, men vek sedan ner den i bordet.

Va han så ledsen? Var jag verkligen så elak?

"Men tjena snyggingar" sa Louis glatt.

Vi pratade lite, men Harry sa fortfarande ingenting.

Jag började allvarligt talat bli lite orolig. Jag gillade inte att såra folk, även om jag och Sofie kunde vara lite kaxiga ibland. Det var inte meningen att såra folk.

"Harry har inte pratat på hela dan. Ni kan kanske inte försöka prata med honom?" sa Louis lite diskret så att Harry inte själv skulle höra.

"Jag tror att det är Hannah som ska prata med honom i så fall" sa Sofie och tittade på mig.

"Gör det nu. Jag klarar inte av att se honom så här deppig" sa Louis och tittade sorgset på honom.

"Jag ska försöka" sa jag och log lite halft.

"Tack Hannah" sa Louis tyst.

"Öhh, Harry? Jag skulle inte få prata lite ensam med dig?" sa jag och tittade ner på mina skor.

"Mm" mumlade han och reste sig upp.

Vi gick och satte oss vid ett annat bord.

"Förlåt Harry, Jag känner mig verkligen som världens största idiot" sa jag och tittade på honom.

"Varför då?" frågade han tyst.

"Jag visste verkligen inte att du typ... Hade känslor för mig eller vad man ska säga" sa jag.

"Det är okej" mumlade han.

"Varför ljuger du? Alla ser att det inte är okej! Jag tycker inte om att se dig ledsen" sa jag.

Harry log lite snett mot mig. Jag log tillbaks.

"Jag tycker inte heller om att se dig ledsen, eftersom jag älskar ditt leénde" sa han sen.

"Du är gullig du" sa jag och flinade.

"Nej, men allvarligt!" sa Harry och tittade på mig.

"Jag menade också allvarligt" sa jag och fnissade....

Hur ska det gå???????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Ska uppdatera den andra novellen nu... Och förlåt för korta inlägg, men vår lärare har börjat jobba igen, och då får vi mycket mer läxor....

//Kram Hanna ♥♥♥

Detta fick absolut inte hända! Jag sprang ner efter Marie. Tyvärr hade hon redan hunnit berätta för typ alla.

"Marie! Det är ju för fan inte min pojkvän!" skrek jag.

"Men snart!" skrek Marie helt hysteriskt.

"Nej! Han är bara någon idiot som jag och Sofie har dissat lite för att det var kul! Inget mer!" fräste jag.

"Kallade du precis Harry Styles för idiot?!" sa Marie argt.

"Ja, för han är inget mer än just en idiot!" sa jag och kände att jag höll på att bli förbannad.

Jag har alltid haft lite högt temprament eller vad man ska kalla det. Jag blir alltid VÄLDIGT arg när jag blir arg. Ibland är det faktiskt riktigt störande. Jag vill ju inte bli arg, men jag kan liksom inte bestämma det själv.

Nu kom även Sofie ner för trappan.

"Jag tror vi kanske borde åka hem nu Hannah. Du vet, det blir tidigt imorron" sa Sofie lite försiktigt.

"Vad ska ni göra då?" sa mamma nyfiket.

"Jobba" sa jag snabbt.

"Men har ni fått jobb nu?" frågade pappa. "Men Grattis"

"Det är bara ett engångs jobb typ" sa Sofie.

"Jaha, men vad är det ni ska göra då?" frågade mamma.

Jag sneglade på Sofie. Jag hade inte direkt lust att säga att jag skulle spela in en musikvideo med killen jag precis kallade idiot.

"Öhh, alltså, vi ska, vi ska..." började jag.

"Spela in en musikvideo med några bara" fyllde Sofie i.

"Ne män, gud vad kul! Vilka?" sa Mamma glatt.

"Några" mumlade jag. "Men vi drar nu"

Sen skyndade jag och Sofie hem.

Jag skulle percis ställa mig i duschen när mobilen ringde.

"Vad är det?" sa jag lite smått irriterat.

"Tänkte kolla läget bara" sa Harry.

"Jaha, men då kan du få veta att det suger" sa jag surt. "Hejdå, jag måste göra ett par saker"

"Men vänta Hannah! Varför suger det?" sa Harry.

"För att min kusin hittade det där du skrivit på twitter och Sofie sa att vi typ var tillsammans, fast vi är så långt ifrån det man kan vara. Så nu tror alla att vi är tillsammans! Är du nöjd nu?" sa jag.

"Chilla tjejen! Alla fattar väl att vi inte är tillsammans?" sa Harry, men han lät lite osäker.

"Det hoppas jag verkligen!" sa jag och suckade. "Och sen sprang min kusin runt och typ skrek att vi skulle bli tillsammans snart. Att hon inte fattar att det aldrig, någonsin, ever kan bli du och jag liksom!"

Ledsen för kort inlägg, men det är skola imorron och jag har... Något som kallas för läxor   Ska uppdatera den andra novllen också! Kram på er!!!

//Hanna

OMG!!! Märkte precis att jag har haft 25 besökare den här månaden!!! Allvarligt talat!!! Jag har haft den här bloggen i typ 2 veckor snart. Min kompis som haft sin blogg sen Oktober har sitt rekord som 19 besökare i månaden!!! Detta är typ helt sjukt!!!!
Tack för att ni är så underbara!!!!

//Kram Hanna

Det har gått cirka 1 vecka sen dagen vi träffade killarna senast. Harry hade ringt några gånger och berättat när vi skulle spela in, vart någonstans, när vi skulle träffas mm.

Imorgon var dagen vi skulle börja inspelningarna. Klockan var ungefär 7 på kvällen nu och jag och Sofie var hemma hos mina kusiner på någon släkt träff. Sofie hade inte behöft följa med, men hon ville se till att jag överlevde. Jag hatar nämligen släkt träffar.

"Hur är det att ha flyttat hemifrån nu då?" frågade min moster Elsa.

"Helt okej" sa jag, men egentligen var svaret: Det är så himla jävla skönt att slippa mamma och pappa!

Men det kunde jag ju inte säga.

"På kill fronten då?" frågade min Morfar och skrattade lite. "Fast du har ju säkert redan en stilig festman!"

"Nja, knappast" sa jag och log lite halft.

"Fast hon har en pågång!" sa Sofie.

"Vem?" frågade jag förvånat.

Jag hade väl inte någon kille på gång???

"Harry" sa Sofie och flinade.

"Han??? Glöm det! Han är ju bara någon mes som är kul att dissa!" sa jag surt. "Jag skulle aldrig kunna tänka mig han och jag. Han är bara för... Mesig???"

"Mm, visst!" sa Sofie och skrattade.

Vi lämnade dom vuxna för att gå upp på över våningen till min femtonåriga kusin Marie. När vi kom in på hennes rum såg vi hur väggarna var täckta av affischer på en och samma band.

"Så du gillar One Direction?" frågade jag Marie som satt framför datorn.

"Dom är typ snyggast in the World!" mumlade hon till svar. "Kolla här. Jag fattar inte vem han menar"

Jag lutade mig fram för att se ordentligt. Hon var inne på facebook. Men jag såg inte vad det stod.

"Berätta vad du är inne på så kollar jag upp det på mobilen" sa jag och tog upp mobilen som låg i jeans fickan.

"Harry Styles, facebook" sa Marie utan att sluta stirra på skärmen.

Jag letade snabbt upp det på mobilen.

"Sen?" sa jag.

"Senaste inlägget"

Jag kollade lite och hittade det snart. Bilden var från när vi hade varit på nattklubben. Jag och Sofie var med på bilden men det syntes inte.

"Är inte det vi?" sa Sofie som satt bredvid mig på sängen.

"Öhh, jo, jag tror det" sa jag lite tyst.

Texten till var "Ska träffa två snyggingar imorgon xD...Dom ända två tjejerna i världen som har dissat mig...".

När jag såg det började jag fnissa.

"Ne män gud så gulligt! Har din pojkvän lagt ut en kärleks förklaring på facebook!" pep Sofie.

"käften!!!!" skrek jag.

"pojkvän????" sa Marie. "Känner du Harry Styles???"

"Och??" sa jag kaxigt.

"Han är ju typ assa snygg! Jag tror att jag dör!!!" skrek Marie och sprang ner till alla där nere.

Fan. Hon får inte säga till alla att jag dejtar Harry. För det första gör jag inte ens det. För det andra vill jag inte ha en massa rykten. För det tredje kommer mamma och pappa döda mig iså fall!!!

Varför tror alla att han är min pojkvän??? Jag gillar ju honom inte ens!!!!

Orkar inte mer nu! Ledsen kompisar! Ska uppdatera den andra novellen också! Läsa gärna den på

www.One-direction-noveller-.bloggplatsen.se

Ha det gött!!!

//Hanna

Orkar inte med en "Tidigare" sorry, men ni får klara er....

Vi skrattade länge. Sen reste vi oss upp och började gå hemåt. Killarna tittade efter oss. Dom måste ha blivit väldigt förvånade. Dom hade ju liksom blivit "Något" dissade av två helt, vanliga, visserligen enligt dom snygga, tjejer.

Sofie och jag gick hem till oss och tittade på film.

-Ungefär två veckor senare-

Idag skulle jag och Sofie ut och vara "Party tjejer". Vi älskade det här livet. Det var ju bra att njuta och göra någonting med livet så länge det varade.

Jag hade tagit på mig en röd, ganska kort klänning, vita converse och skinnjacka. Sofie hade på sig ett vitt linne, jeans shorts, vita converse och en jeansjacka. Mitt mörkbruna hår hängde ner över axlarna, och när jag tittade i spegeln, Såg jag helt okej ut.

Jag och Sofie sminkade oss lite och gick sedan ut för att leta på någon nattklubb som var öppen, eller någonting liknade. Vi gick förbi en eller två nattklubbar in vi kom fram till den där vi brukade hänga. Även fast jag och Sofie var lite "Diviga" var vi noga med att inte dricka något.

Vi gick förbi vakterna och in i lokalen. Folk skrattade, pratade och drack. En del dansade till och med.

Jag och Sofie smälte in och allt var perfekt, tills jag kände en hand på min axel. Jag vände mig långsamt och såg ett ansikte jag sett förut.

"Harry, du skrämmde mig!" sa jag och slog honom lite löst på armen.

"Förlåt då!" sa Harry och flinade.

Sofie hade också vänt sig om för att kolla vad jag höll på med.

"Ne män är det inte lilla Harry" sa hon och skrattade.

"Jag är faktiskt 18" påpekade Han.

"Okej, vi är bara 17" erkännde jag.

"Är det inte 18:års gräns på den här klubben?" frågade Harry förvånat.

"Kanske det är, men vi smiter in hur lätt som helst" sa jag och log. "Vi typ känner vakterna. Eller dom känner igen oss, sen vi typ flirtade med dom för att komma in"

Jag och Sofie började skratta åt minnet.

"Så ni dricker fast ni inte får?" sa Harry allvarligt.

"Vad tror du om oss egentligen? Vi kan vara lite... Ja, du vet, men dricka, det är en helt annan sak!" sa jag minst lika allvarligt.

"Men ska vi gå till dom andra eller?" sa han och tittade lite åt vänster.

Jag och Sofie nickade.

Vi följde efter honom bort till baren, där dom andra killarna satt.

"Kolla vilka jag hittade! Dom har tydligen smitit in här, dom är ju typ bara 17" sa Harry och flinade.

"Men käften!" sa jag och trampade på hans sko.

Harry började skratta.

"Det där gjorde inte ont!" sa han sen.

"Nej, men spela roll!" sa Sofie.

"Mm, jag heter Louis, det där är Zayn, Niall och Liam" sa killen som kallat oss snyggingar.

"Alltså vi vet att ni är One Direction" sa Sofie sen. "Det är typ därför det är kul att dissa er, för ni blir så förvånade"

"Ja, alla andra tjejer skriker så fort dom typ ser oss" sa Zayn och flinade.

"Men dom där två är inte som alla andra, har du inte märkt det?" sa Louis och pekade på oss.

"Vad?" sa jag.

"Inget. Men ni kanske vill vara med i vår musik vidio?" frågade Harry.

"In your dreams" sa jag kaxigt.

Men sen kom jag och tänka på att vi ändå sökte jobb.

"Eller föresten, får man betalt?" frågade jag lite diskret.

"Öhh, ja, det är klart" sa Louis.

"Ska vi ta chansen eller? Jag vill liksom inte bli pank nu" viskade jag till Sofie.

"Kör till" viskade Sofie tillbaks.

"Vi har ändrat oss. Vi är med" sa jag och fnissade. "Vi behöver stålar"

"Är det bara därför?" sa Harry och låstades var sårad. "Nej, men vi börjar spela in om en vecka. Vi ringer eller nått innan.....

Kanske skriver en till del senare, men matteboken ropar på mig   Ha det gött!!!

//Hanna